Sommaren

Nu är det ett bra tag sen jag sist skrev något här. Då blir frågan, var ska jag börja? Allt har hänt, jag skrev inte ens något vettigt senast... Jag börjar med det viktigaste.

Jag har startat familj. Sedan början av maj har jag varit världens lyckligaste katt-mamma. Jockum och Isra är både halvsystrar och kusiner. Jockum har lysande gröna ögon, Isra har lysande blåa ögon. Jockum är ett matvrak, Isra lever för att få leka med hårband.
De är helt enkelt fantastiska. Snälla och sociala är de också, de betedde sig bra till och med när mina föräldrars hund försökte valla dem.
De är nu ungefär nio månader gamla. Jockum har fått löptid, jag väntar på att Isra också ska bli könsmogen, sen bär det iväg till veterinären.

Jag har gästspelat i Teater Hekate. I morgon (på Konstens Natt) har vi föreställning på Universum i Helsingfors. En RIKTIG scen! Vi gör en nytappning av pjäsen "Innan jag kom hit" som spelades 2011. Vi har nu skrivit om den, repat hela sommaren, ändrat, finslipat och äntligen är det dags. Hittills har vi bara en föreställning insatt, hoppeligen blir det fler.

Jag kom in på Arcada. Ska börja skolan nästa vecka. Är dödsnervös. Tänk om ingen tycker om mig? Tänk om det inte är intressant? Tänk om jag inte klarar av att sköta arbetet? Tur att Anton kommer att gå i samma skola som jag.

Jag har lärt mig om mitt privilegium. Jag är vit, heterosexuell, ung och har en kropp som passar in i normen. Jag är kvinna och har ett relativt lindrigt psykiskt funktionshinder, men det är knappt något att tala om längre (hurra!). Hur som helst upplever jag ett visst förtryck vilket förstås är tungt. Ändå har jag det bättre än de flesta. Jag har inte tolkningsföreträde i alla frågor i världen, bara för att jag kanske vet något litet om att vara förtryckt. Hurra för intersektionell feminism!

I det stora hela har det varit en bra sommar. Många soliga dagar på lande med katterna. Många bra repetitioner och några nya vänner. Tack för mig.

Arcadas inträdesuppgift

Vi fick en skrivuppgift. Sökte till linjen Manus och Regi.

"I filmen Himmel över Berlin av Wim Wenders säger cirkusartisten Marion "Jag väntar utanför fotoautomaten och ut ur maskinen kommer det en bild på ett främmande ansikte. Tänk om en berättelse började så?!"

Skriv hela den berättelsen, som börjar med de orden.

Här kommer resultatet. En berättelse om att sjunka in i sig själv och sedan hitta ut.

Jag väntar utanför fotoautomaten och ut ur maskinen kommer det en bild på ett främmande ansikte. Tänk om en berättelse började så?!

Tänk om ansiktet vore kantigt, sargat, grått? Om ögonen vore matta, mörka och utan gnista. Om fotografiet vore suddigt och mörkt. Om jag såg rynkor vid ögonen och vid munnen. Om ansiktet vore präglat av sorg, ålder och lidande.

Hur länge skulle det då räcka för mig att inse att ansiktet är mitt eget? Hur lågt bakåt och hur långt in i mig själv skulle jag vara tvungen att se? 

Och när jag väl är där inne, i mitt eget mörker, vad skulle jag berätta? Vilken av berättelserna skulle jag välja att berätta för er? 

Skulle jag då våga välja den historia som verkligen är min egen?

Eller skulle jag riva sönder fotografiet och välja att istället tiga. Att istället inte berätta någonting alls?

Skulle jag förstå mina egna ögons vädjan om att blunda? Skulle jag förstå att det bästa inte hänt än.

Därför.

Veckan före premiären.

Okej. Jag erkänner.
Jag har slarvat med havtornsbären.
Till mitt försvar (eller något) har jag faktiskt slarvat med all frukost på siståne, och som alla borde veta är det till frukost man äter havtorn.
Hur som helst innebär det att jag nog egentligen inte har rätt att gnälla över att jag har känt mig så krasslig den här veckan. Är huvudet dumt får kroppen lida.

Istället för att äta C-vitamin har jag sovit alldeles för lite och vikarierat i skolan på förmiddagarna. Det betyder i praktiken att jag stiger upp klockan 7, jobbar nio timmar, springer till metron och till teaterövningarna.
Jag kan inte förstå att sådana dagar är vardag för folk. Efter en sådan dag är jag så förskräckligt utmattad och på dåligt humör på kvällarna, fast jag ofta har jätte roliga dagar när jag vikarierar. Det är bara det där med att stiga upp tidigt som aldrig riktigt varit min grej.

Jag har hunnit virka en hel del, lite småsaker på jobbet, en halsduk som jag sprättade upp och ett litet hemligt projekt. Floppen med halsduken (den blev för hård) dödade min virk-glädje lite. Jag hoppas den kommer tillbaka snart.

Teatern går riktigt bra fast det känns som att vi inte alls är klara för premiär. Det saknas ännu en del rekvisita, kläder, ljus och ljud grejer. Premiären är om en vecka. Hur ska det gå...
Förutom det som saknas börjar pjäsen kännas helt okej, jag var skeptisk i början, men nu börjar det nog arta sig. Den har många väldigt bra och roliga bitar. Det blir nog bra. Bara skådespelarna inte alla går och blir sjuka.

En annan speciell sak med den här veckan är att jag har fått en NY SLÄKTING! Jag var euforisk i flera dagar efter att jag fick veta att jag har fått en kusin-dotter!
Jag ser helt galet mycket fram emot att träffa henne.

Det var allt för nu. Skönt att skriva av sig lite. Godnatt världen.

Bild från pjäsen (Tenorens Dotter). Jag är hon med pipon.

På sistone.

Här lite foton på några av mina senaste virk.

Liten muffin med körsbär på som jag virkade på jobbet. Tyvärr skrev jag inte ner hur jag gjorde.

Handvärmare, första försöket. Jag blev inte nöjd och började från början.

Mumins huvud och öron. Mönstret är härifrån.

Kalas

Den här veckan har av någon anledning känts oändligt lång. Ändå har jag inte riktigt fått något gjort. Förutom några teaterövningar, ett biobesök och kalas på veckoslutet. Att skriva känns inte alls lika naturligt som det brukar. Det blir inga fina uttryck idag, jag är för degig i huvudet.
Igår var jag och firade min farmor på ett hotell i Kyrkslätt tillsammans med hela tjocka släkten. Jag åt en tre-rätters middag, deras escargots var väldigt goda. Mellan rätterna hann jag dessutom leka med min favorit unge nånsin, -min kusins son. Han var glad och livlig som vanligt, för honom är det också spännande tider, han ska nämligen få ett syskon om ett par veckor... Farmor och farfar var glada och pigga. Så pigga att de till och med orkade ta en runda i hotellets "nattklubb".
Idag började med hotellfrukost och fortsatt med långa teaterövningar.

Farmors 80-års kalas till ära virkade jag sex stycken glas-underlägg, här kommer mönstret och några bilder från veckoslutet.

varv 1 :Virka 6 luftmaskor, gör till en ring med en smygmaska.

 varv 2: Virka 20 stolpar i ringen. (Jag virkade 3 luftmaskor i början på varje varv som ersätter den första stolpen.)

Varv 3: (2 stolpar, 2 luftmaskor) x 10. 

Varv 4: 2 stolpar + 2 luftmaskor + 2 stlopar i varje luftmaskbåge på föregående varv. 

Varv 5. 7 stolpar i varje luftmaskbåge, 1 fm i hålen mellan varje stolpgrupp.

Tadaa!

Jag stärkte underläggen med en erikeeper/vatten blandning, det blev riktigt bra om jag får säga de själv!

Underlägg i orange, naturvitt och blått.

AV-teatern ska spela Tenorens Dotter. Ovan ser ni Jette tillsammans med Karlsson och Jansson som delar med sig av sin "sop-how"

Lillkillen i finkläder på upptäcktsfärd

Nu beundrar jag foton här, och funderar på kroppar och skönhet.

Glad Söndag.

Presenter