Hemma

Hemma i egen säng. Äntligen. Katterna är helt utmattade, ligger bara och sover och sover. Jag har städat hela dagen eftersom min nya rumskompis kommer i morgon. Allt utom mitt rum är nu rent. Orättvist.

Är nervös. Hoppas hon trivs här. Och hoppas vi kommer överens... Jag har aldrig tidigare bott med en främling... Ojoj.

I morgon måste jag göra en lista på saker att fixa innan skolan börjar. Just nu känns allt lite kaotiskt, för många lösa trådar liksom. Fast inget som en bra lista inte kan reparera.

Nu ska jag fortsätta se på The Big Bang Theory. Helt rolig serie men ganska fantasilös. Tröttsamt med en serie med absolut ingen samhällelig analys över huvud taget liksom. Tråkiga sexistiska stereotyper och kommentarer här och där, så jävla onödigt bara. Känns så otroligt gjord av folk som inte ser längre än vad näsan räcker. Och som inte är intresserade av att någonsin göra det heller.

Nåja. I brist på bättre. Behövde VERKLIGEN en paus från American Horror Story. Började drömma mardrömmar. Inte så underligt med tanke på att jag såg fyra säsonger i streck, alla ensam och oftast på natten.

Några fina minnen från 2014

Några bilder från 2014 som jag snubblade över.

En fridfull krapula-dag  för någon månad sedan med några vänner hemma hos mig. 

Mitt i natten glögg-fix med katten på axeln från förra veckan.

Promo-bild för pjäsen "Jag känner inte igen henne" som vi spelade på Konstens Natt på Teater Universum med Teater Hekate. 

I september var jag med i Made by Helsinkis visning "Be It". Spännande upplevelse. Roligt var det.

Ridtur i Norrländska skogen tillsammans med Guttes mamma och kusin. Underbar dag.

Skivomslaget till Vinylernas skiva. Jag sjunger stämma i fina Guttes låt "Femhundra dagar".

När jag fick ta hem Isra och Jockum från deras urmor. Nervositet och eufori.

Hur många lingon finns det i världen?

Jag klarade ju inte riktigt min utmaning. Men det känns inte så farligt. Jag sätter nya blogg-mål snart. Men först en uppdatering.

Nu har katterna och hunden bott i samma hus i fem dagar och de är SÅ duktiga. Idag lekte de tillsammans, åtminstone hoppas jag de lekte... Så såg det ut! Isra sprang (läs skuttade) iväg och hunden lufsade efter. Så sprang de fram och tillbaka så ett tag. Inga sura miner eller tjocka svansar här inte!

Förutom djuren har jag också bott här och jag måste nog säga, detta hus gör mig konstig i huvudet. Har varit så instängd på något sätt. Innan igår när jag gick på nyårsfest låg jag ensam och instängd ett par dagar och genast kändes det som en vecka. Usch.
Idag mår jag betydligt bättre, antar att det beror på att jag träffade vänner igår. Väldigt skönt. Hade riktigt kul fast jag nog åkte hem ganska tidigt. Idag kändes det ganska tacksamt, jag sov inte bort riktigt hela dagen. Har städat lite, tvättat, ätit pestopasta och nu såg jag precis "Hur många lingon finns det i världen?" medan jag borstade hunden. Superfin film, grät som ett litet barn. Det är något med mig och svenska filmer...




Förra året gjorde jag tre nyårslöften:

• Spela så mycket teater jag kan
• Skaffa en tatuering
• Umgås mera med mina vänner

Jag skaffade ingen tatuering ännu, men de två andra löftena höll jag. Riktigt duktigt med andra ord! Därför tänker jag göra några löften i år med, här kommer några:

• Bli bättre på att komma i tid till skolan
• Bli bättre på att slutföra projekt
• Ha mer kontakt med min farmor

Såja. Inte för mycket begärt.
Annat? Jo! I år är det dags för min första tipaton tammikuu. Jag har druckit så mycket på sistone att det är äckligt. Tipaton förutom premiären för Fiktion 1 filmerna.

Bloggmål för för resten av den här veckan:

• Sätt upp foton från Esbovistelsen
• Gör en header

Godnatt.

Hårdare, snabbare, mera

Denna text hittade jag. Ett utkast från februari ungefär. Intressant.

Slå till mig. Ge mig mera. Beröva mig min värdighet, ge mig en del av det fasansfulla, skimrande, elektriska som ligger över dina läppar.
Ge mig allt du har, strö det över mig. Låt mig sjunka in i dig, in i din värme och in i min
egen
äckliga
utopiska
i c k e v e r k l i g h e t.
Den jag hittade på, den jag vill att du ska leda in mig i. Ta min hand. Snälla ta min hand och dra. Det är du som får mina knän att skaka såhär våldsamt. Det är du som gör mig starkare än vad min kropp våga bära. Jag är ett knippe partiklar som andas kring varandra. Dansar. Dras in i dina näsborrar, ner i dina lungor och ut igen.
Din mun smakar bränt. För du brinner. Jag brinner, vi brinner. Ta mig fucking bort härifrån.

Darra

Det känns lite som att vara tillbaka i gymnasiet. Festerna i det här huset fungerade på samma sätt då som nu.

Vaknade alldeles förvirrad klockan sex på eftermiddagen. Gästerna hade åkt hem och huset var alldeles upp och ner. Idag har jag bara legat i sängen och sett på American Horror Story. Både hunden och katterna ligger med mig i sängen. I morgon är en ny dag och en ny fest.

Jag är för gammal för detta. Fast roligt hade jag. Vi vakade tills det blev ljust ute. Talade om sånt som är tungt. Var tillsammans ensamma. Badade bubbelbadkar. Drack glögg, åt skinka och senap (pappas senap uppskattades), lyssnade på musik... Blev väldigt berusade. Skrev fylleblogg...

Som sagt, som att vara tillbaka i gymnasiet. Inte kommer vi någonsin att växa upp. Hoppas jag.

Full på natten

Total eufori. Håkan Hellström. Glögg. hundar, katter vänner. Lite lycka, just passligt. Så att jag känner något. Äntligen.

Tala om allting, gråt tills ögonen svider. sluta skämmas, du förtjänar att vara glad lika mycket som du förtjänar att gråta. Det heter att leva. Så lev tills du dör av alkoholförgiftning. Gör vad du vill och lev så länge som du känner att du förtjänar. Och sen när du inte förtjänar att leva längre, lev lite till och sluta gråta. Bara fuck it. Eller hur. Snälla, gör det bara.

Huset

Jag, katterna och hunden Nanna är i föräldrarnas hus i Esborta. Igår hade jag inte internet, men här är vad jag skrev igår:

Spännande dag för både mig och katterna idag. Familjen ska iväg på skidsemester i morgon, så de behöver hundvakt en vecka framåt. Så jag tog med mig katter och allt till Esbo. Allt har gått bra, både hunden och katterna är så väldigt duktiga. Jag är trött och nöjd, jag har varit väldigt stressad över detta. Skönt att det går så här bra.
Nu blev det lite kort idag men jag återkommer med bildbevis i morgon.

Så, inte så mycket. Men jag skrev något.
Nu är hit påväg en älsklingsmänniska som jag inte träffat på länge, och senare några klasskompisar. Roligt. Typ.

Ärligt talat känns det inte så roligt just nu. Jag har sårat någon jag bryr mig om. Jag känner att det kanske skulle vara lättare att handskas med ångesten jag har nu hemma i Haga. Det här huset är så stort, känslorna fyller upp utrymmet som rök. Tung rök högt uppe i taket. Det luktar eld, det kväver mig. Det blir så stort.
Och huset. Här har jag vuxit upp. Här finns så mycket av min historia. Jag hör nästan ljuden. Fotsteg, fester, rop, morfar sitter i hörnet av soffan och ser upp i taket. Vi talar om hålen, akustikhålen. Det är ett vackert hus säger han.

Nu finns han inte längre. På väggarna hänger hans tavlor. Bredvid soffan står hans läderfåtölj. Där farfar satt förra julen. Nu finns inte han heller.

Ganska tungt just nu.